Isupptagningen

Carl Larssons skriver: ”Isen måste tagas upp innan februari månads slut! Detta är hela min visdom rörande den saken. Isen sågas i bitar – större än vanliga sockerbitar, förstås – hästens skaklar stickas i vattnet under den bit, som skall upp; Johan och Bäckström slänga hvar sin båtshake i den, de smacka, hästen ger sig i väg, och isbiten ställes upp i raden af de öfriga.

Isen inlägges fint och noga i iskällaren samt användes med fördel till att få varma saker kalla och kalla saker ännu kallare. Helst om sommaren. Nu vet du det. Hvad tycka ni om vår sjö, Toftan? Den är milen lång, och där har Gustaf Wasa åkt skridskor, tror jag. Mina pojkar beåka den med segel, eller märren Lisa drager dem godhetsfullt (på skidor).”

Harvesting ice

Carl Larsson writes: ”The ice has to be harvested before the end of February! That is the sum total of my wisdom concerning the matter. The ice is sawn into blocks – larger than normal sugar blocks of course – the horse’s shafts are stuck into the water under the block to be raised; Johan and Bäckström secure it with their boathooks, they click their tongues and the horse pulls up the block which they add to the others in a neat row.

The blocks are conveyed to the ice cellar and are used to make warm things cold and cold things even colder. Preferably in the summer. Now you know. What do you think of our lake, Toftan? It’s 6 km long, and Gustav Vasa has skated upon it. I believe. My boys skate on it with a sail, or the mare, Lisa, pulls them good naturedly (on their skis).”