I kyrkan

Carl Larssons skriver: ”Vi landtmän behöfva verkligen både Gud, kyrka och präst. Vi skåda Guds under på nära håll, hvarje dag, och vi känna oss helt och hållet beroende af hans nåd och välsignelse. Blir torkan för lång, krypa vi snällt till bönboken, och går allt enligt vår önskan – något så när, ty nöjda bli vi aldrig – så sjunga vi gärna en lofpsalm. När vår lilla kyrka under några veckor i och för ommålning var stängd, så var hela socknen som en trasa – där ser man hur nödvändig kyrkan är på landet– sa Karin.”